Återbrukstankar..
Många vill köpa nytt. Jag å.
Det är ju kul om något är tillverkat av en släkting. (Tyck jag.)
Jag känn som att det är lika sorgligt att inte lyssna på vad en person har att säga, som att slänga en persons hantverk. Speciellt om det gäller en släkting.
Extra problematiskt att återbruka blir det (för mig) om det gäller en pryl som en släkting har gjort, som inte faller mig i smaken.
Ett sätt att återbruka en sak är att ge det till någon annan (som uppskattar hantverket mer). Man måste inte göra om / förvandla en sak för att återbruka det, utan många gånger räcker det med att "skicka vidare" saken/prylen.
Eller varför inte byta grejer med varandra. Ett bra sätt att återbruka saker och en riktigt win-win-situation, tycker jag 🙂
Jag vet vad du menar. Det kan vara mycket svårt. Helst om det är något som är stort och tar plats. Och om det är något som släktingen "förväntar" sig ska synas när den kommer och hälsar på. Men jag tror att du (och jag) fick bra tips i #1.
#1. Jag tycker det är jättekul när jag hittar rätt pryl för rätt person. 👍
Det trista är, när ingen intressent hittas.
Jag byter inte bort mina släktingars alster för egen vinnings skull. Det viktiga för mig, är att de hamnar någorlunda rätt.
#2 Jag tror att släktingarna uppskattar, att jag är ärlig i vad jag tycker.
Om jag blir erbjuden något som inte är i min smak, säger jag det.
Känns som bäst att vara rak.
Det besvärliga är, när det gäller alster från döda släktingar, som avfärdades på grund av att det inte var någon känd person som tillverkat/designat dem. Alternativen var: "Ta dem, eller så går de till tippen."
:)